... my space

Helt galet emotionell just nu känner jag. Skrattar och gråter lite till och från idag, och det beror som ni förstår på alla jäkla hormoner.. samt att jag såklart är glad för niclas & angelica. Så varje gång jag hör eller ser nåt som påminner om lyckliga saker eller händelser, börjar tårarna spruta! Antar att all förväntan på imorgon börjar göra sig påmind också. För då är det vår tur att bli igångsatt. Klockan tioochtrettio ska vi till sjukan för bedömning och ultraljud, så får vi se vad som händer därefter. Känns helmysko att veta om när det ska ske också förresten. Nu har vi vetat det sen i måndags när vi va hos barnmorskan, och i stort sett ställt in oss mentalt sen dess. Trots det så känns det så konstigt. Och planerat.

Idag har jag tex tänkt hinna göra en massa saker innan vi checkar in på hospitalet. Ska bland annat diska och städa lite här, bädda rent, packa klart väskan, ladda över musik till bärbara datorn mm. Sånt som jag inte skulle ha brytt mig om ifall det fick börja naturligt. Nu känns det mer som att vi ska åka iväg på en minisemester eller nåt :)

Vi har tillochmed planerat in att äta ute ikväll, förhoppningsvis med johans föräldrar också, för att "fira" sista dagen utan barn och barnbarn typ. Väldigt suspekt känsla detta!

Nu blir det hög volym på stereon och det så kallade rycket. Måste förbereda mig ännu mer mentalt för morgondagen känner jag! Önska oss lycka till, för nu tar jag en välbehövlig paus från bloggen.

To be continued alltså...

Fick lite spontant besök av soon-to-be familjen hammarstedt/zenthio idag när det vankades fotboll på TV. Efter visst förlossningssnack fick jag en uppenbarelse av angelica. Detta är verkligen sista helgen utan barn! För oss alla fyra. Imorgon sätts förmodligen angelica igång, då det inte satt igång av sig självt än.. (som ock för vederbörande dårå).. och jag håller mina tummar innerligt för att allt går bra! Jag har ju fortfarande fyra dagar kvar innan eventuell igångsättning, så jag ska verkligen försöka göra allt för att komma igång tidigare. Hur man nu gör det..? Nåväl, till nästa helg är vi i alla fall föräldrar, hur mycket eller lite det än kommer igång av sig självt :)

Ingen förändring än, som ni ser... För att få dagen att gå, samt slippa tänka på DET, har vi fikat på Svenska Tantens Trädgårdscafé samt kört runt i Grimslövstrakten och kollat på bonniga omgivningar. Jorå så att ee ;)

Nu är jag less alltså. Kom ut nu, eller åtminstone ge mig ett tecken på att det är på gång!! Den lever fortfarande loppan därinne, precis som om den har hur mycket plats som helst, och enligt vad jag hört brukar det bli lite lugnare vid en annalkande förlossning? Så med andra ord, måste det vara jäkligt långt bort. Ingen förändring för min vapendragare angelica heller vad jag förstår. Vi som har hoppats på att få ligga på BB tillsammans också, men så lär det väl knappast bli. Hon blir säkert igångsatt på måndag, och sen kommer lilla jag tre dagar efter. Med gigantiska ungar, bara för att vi fortsatt göda dom i veckorna två.

och inget måndagsbarn heller. Men det är väl kanske tur det ;)

Som ni kanske förstår så har det då inte hänt nåt på barnafödafronten än. Kände nåt som jag trodde var början till värkar i helgen, men efter idel expertutlåtanden så har jag kommit fram till att så inte var fallet. Behöver man undra, är det alltså inte så, lyder konklusionen!

Var hos barnmorskan igår och allt var toppen, men den hade inte sjunkit ner och fixerat sig nu heller. Inte för att jag trodde det, men man kunde ju alltid hoppas att hon skulle känna nåt som jag inte gör... Men men, så är det. Har i alla fall mentalt ställt in mig på att bli igångsatt den 28:e, även om det vore så.jäkla.tråkigt. Man vill ju som få känna och komma igång själv här hemma. Och helst innan den 28:e. Åja, den som lever får väl se, helt enkelt!

Stay tuned my friends...

Tänk att man äntligen är klar med att vara gravid. Ja, nästan då... Trodde aldrig i mitt liv att denna dag skulle komma, när man i mitten av februari insåg att vi skulle ha barn. Det kändes som en evighet, samtidigt som jag visste att det förmodligen skulle gå fort. Och så blev det ju egentligen. Våren gick med rasande fart, och sommarn ännu fortare. Det är nu dom sista veckorna som man äntligen har hunnit ikapp och fatta att jag ska bli mamma snart. Väldigt snart! No more ligga å sova på morronen, gå ut och festa med tjejerna, duscha när man vill osv. Tack och lov får man nånting större än en själv att ta hand om istället, som förhoppningsvis gör att det är såå mycket mer värt än alla fester, duschar och trötta mornar och nätter i världen :) Just nu känns allt bara så galet och svårfattat, men om några dagar kommer förmodligen alla frågetecken vara borta och allt så självklart! Här är ett kort från idag, dagen i ära:

Var hos barnmorskan igår igen. Allt såg jättebra ut, jag hade perfekt sockervärde, kottens hjärta slog som det ska, och vi växer som vi ska (en av oss lite väl mycket). Enda nackdelen är att ungjäkeln inte har fixerat sig och sjunkit ner än... Såå jag får nog ställa in mig på en övertid som heter duga, alternativt igångsättning när jag sprängt tvåveckorsgränsen med råge :(

Jag vet att det kan gå fort när den väl fixerar sig, men som förstföderska brukar detta ske typ i vecka 34. Nu är det snart vecka 39. Så min gissning är att den kommer fixa till sig och sjunka ner typ i direkt anslutning till förlossningen, eller när det drar igång. Som dom brukar göra på andrabarnsföderskor...! Jaja, vet it om det spelar nån roll egentligen, men man hajjar ju till när barnmorskan får en sån där det-här-va-ju-ovanligt rynka i pannan :) Fördelen med att lill*n inte sköter sitt jobb, är dock att vi fick göra ett till ultraljud bara för att se om den ändå låg som vi trodde.  Och  det gjorde den.. startklar och vänd åt rätt håll, så nu är det bara att vänta! Och fin var h*n igår me... Fick se en glimt av ryggraden, huvudet och händerna (som den hade knutna på magen) samt att den iaf har en fot med adekvat antal tår på :D Får hoppas att fot nummer två också har det :)

Lillmuppen ♥

Sådärja, då har ännu en vecka gått och jag sätter gladeligen foten i vecka 37, eftersom lillkorven numera anses vara klar. Detta betyder alltså att den kan komma när.som.helst! Tror dock att det dröjer några veckor till eftersom den varken har fixerat huvudet och/eller sjunkit ner. Var hos barnmorskan i tisdags och allt var bra även denna gång. Hade däremot högt blodsocker, vilket känns lite halvjobbigt (men egentligen inte alltför konstigt). Har ätit väldigt mycket fika, godis och glass senaste tiden och bara en halvtimme innan besöket åt jag havregrynsgröt med strösocker på. Samt saftsoppa. Kan ha med det att göra, men för säkerhets skull ska jag lämna nytt glukosprov imorron! Vore grymt jobbigt om jag måste dra ner på fikat sista veckorna :)

Rummet är också färdigt nu förresten, och det blev helt OK tycker jag. Var lite orolig att lila väggar skulle bli för "flickigt" men det blev faktiskt jättefint. Tillsammans med en massa andra färger, ormmattan och med byrån som jag målade vit, blev dom lila väggarna inte så dominanta, vilket jag är glad för! Ska ta nåra kort och lägga upp så ni får se :)

Cheers mina vänner ♥

---

17/9 - Update angående min sockernivå: Idag låg det perfekt igen, så det var nog för att jag precis ätit frulle som det låg så högt! "Firade" glada nyheten med kaffe och kanelbullar hos Angelica :)

Har visst inte varit så aktiv på att skriva som jag trodde att ja skulle va, efter att ledigheten inträdde. Kan bero på att jag knappt varit lugn en sekund sen semestern, utan flängt runt och fixat & donat som en galning hela tiden. Och har jag inte haft nåt speciellt att göra, så har jag skaffat mig. Dock börjar kroppen visa tecken på att jag måste sakta ner, inte minst nu då jag råkar vara dunderförkyld. Räknade vilopulsen imorse och den låg på dryga 120 slag/minut, så liite måste jag nog ta och lyssna på min numera 28 år gamla kropp!

Hur som.. verkar trots stressandet/fixandet/fikandet, vara rätt bra med lillfisen där inne. Vid vår senaste check-up i torsdags låg hjärtljuden på stadiga 148 slag, och den växer som den ska. Och det är samma med mamman: Perfekt blodtryck och väger nuförtiden in på stadiga 72(!) kilo. Det är ju ändå helt galet måste jag medge... Trodde aldrig att jag nånsin skulle väga så mycket, men nu när jag gör det så är det faktiskt inte hela världen. Det jobbigaste är bara värmen man alstrar, samt att de extra kilona verkligen börjar vara tunga. Man blir gode lätt sliten i ryggen, axlarna, knäna och fötterna, varav det skulle vara mycket angenämt att bli av med det. Och helst på en gång.

Här har ni lilla preggot i vecka 35, snart 36 :)

Längtar så otroligt mycket nu efter lillkorven, att man nästan blir galen. Ska bli så sjukt roligt att dels se vad det blir för sort, men framförallt hur den ser ut. Jag vill se ögonen, om den har hår, vilka färger den har, om alla fingrar och tår sitter där dom ska osv... Och så måste vi vänta minst fyra veckor till. Fy fan, om man skulle snubbla på mållinjen och nånting händer vår lilla skrutt. Skulle vara såå snopet och taskigt och outhärdligt smärtsamt om det, gud förbjude, hände nåt. Känslorna man har för krabaten växer för varje lite knuff man känner, och för varje dag som går. Nu kan man ju för tusan "ta" på den, genom huden. Man känner ju faktiskt en fot eller en armbåge eller den lilla rumpan. Tänk om vi aldrig skulle få se och känna den på riktigt. Inte få lära känna den, lukta på den och gosa med den. Blir andfådd bara av att slås av tanken, och det smärtar mig att veta att det tyvärr blir så för vissa föräldrar.. för det är ju det man längtar efter mest: Att efter nio lååånga månader, äntligen få vara mamma och pappa på riktigt.

Har den senaste tiden varit totalt förvirrad känner jag. Och tyvärr så har denna förvirring inte på något sätt gjort min vardag smidigare, utan snarare tvärtom. När jag är såhär förvirrad så glömmer jag nämligen saker/tiden/vad jag gör mm.. Här kommer en liten resumé.

Lördag kväll kl 23.45: Vi kommer hem från bion och jag plockar ut väskan ur cykelkorgen. Ser att jag kommit ihåg att sätta på lyset och stänger av det. Glömmer därför att LÅSA cykeln. På söndagen när jag ska ner till stan inser jag att den aldrig blev låst och håller tummarna för att den ändå står kvar. Men det gör den ju inte. Stulen.

Måndag: Åker och handlar saker till fikat och tårtan vi ska ha när johan fyller år. Ska köpa arrakessens, men plockar bittermandelessens istället. Ska köpa marsipan men tar mandelmassa istället. Så när jag i tisdags började göra mina dammsugare inser jag ju att jag inte har nån arrak. Åker och köper ny. Dock ser jag ju sen att jag hade mandelmassa och inte marsipan.. gaah! Som tur är så köpte jag ju bittermandelessens, vilket gör att jag kan göra egen marsipan. Lite tur ska man ha ibland :)

Igår: Ska ner på stan, och tar ju bilen eftersom jag inte orkar gå ner, gå på stan och sen gå hem igen. Slänger i parkeringspengar och lämnar bilen. Fixar det jag skulle göra, banken och present till johan. Men under tiden jag håller på att hitta nåt till johan så kommer jag på att jag inte vet hur länge jag hade parkeringen till. Glömde ju för fan att titta på biljetten. Nöt alltså! Så istället för att göra klart det jag skulle går jag till bilen och kör hem. Istället för att lägga i mer pengar. Så när johan kommer hem från jobbet har jag ju glömt att köpa det jag skulle. Nämligen kallingar och blommor, som komplement till "presentkortet" på en parfym. Helt otroligt alltså! Skulle även lägga upp en bild och gratta här på bloggen som jag brukar, men det glömde jag också :(

Detta är väl dom tre största grejerna jag gjort senaste tiden, men kan säkert fylla på listan med fler saker. Kommer bland annat på mig själv när jag kör bil, att jag glömmer att se mig för. Måtte det bara inte resultera i en krock! Jag tänker också att jag ska fixa nåt/köpa nåt eller göra nåt annat som sen totalt försvinner från skallen. I skrivande stund glömmer jag till och med vad jag ska skriva.. Så tycker ni att jag verkar tankspridd eller allmänt förvirrad så vet ni vad det beror på. Inget jag kan göra nåt åt tyvärr :)

Här kommer iaf en något för sen hyllning till min fantastiska sötnos som fyllde 26 igår:

Kommer förmodligen bli ett antal skor i kottens liv, speciellt om det blir en tjej! Därför vill jag tacka sötaste Barro som var förbi med dessa till mitt jobb igår, ty det är dom allra första skorna vårt barn får :)

Tror att bebisen gillar Whitney. Så fort jag sätter på I will always love you så börjar det sprattla ordentligt därinne. Kan vara lite slöa rörelser hit & dit, men när whittan öppnar piporna till denna ljuva ballad, så blir det tydliga buffar och knuffar! Blev nämligen en hel del youtubande i lördags, varav vi tittade på klippet där lejonet christian återförenas med sina förra ägare efter ett år på savannen. Hjärtegripande som det redan är, så förstärks det av att klippet är ljudsatt med den låten, och det var då bebisen började sprattla som tusan :)

Blev i övrigt en lugn och fin kväll. Vi hade sällskap av Roos och Nils, och orkade tillochmed med en snabbvisit på Lagerlundens uteservering! För så är det, man orkar helt enkelt inte hålla samma goda tempo som man gjorde förr, men det var trevligt att iaf gå ut en liten sväng :) Pigg och utvilad var jag dock igår, när IKEA fick sig ett litet besök. Även Ankan fick sig ett besök och hon bjöd på en förträffligt god homemade rabarberpaj! Kvällen avslutade jag med att måla den nya kökspallen och sedan i soffan med johan.

Väldigt tacksam att det varit aningen svalare idag, med runda 25-26 grader. Detta har inneburit en hyfsat lugn och icke lika plågsam dag på jobbet... men det kan också bero på att det numera är countdown på dagarna ;) Havandeskapspenningen infaller nämligen så lämpligt att jag endast har 11 dagar kvar att jobba, eftersom "entledigandet" föregås av min semester! Detta innebär att jag har två lördagar, fyra stycken 12-18 och fem stycken 10-18 kvar innan semestern vecka 31.. and then I'm done! Har dock tänkt jobba litegrann ändå, men bara så mycket eller så lite som man vill. Dels för att hålla igång lite och sen för att få klart diverse prylar som inte hunnits med under vår & sommar. Tror ändå det är en helt OK lösning, så länge jag mår bra!

Igår var vi förresten till barnmorskan igen, och allt verkade då vara toppen även där! Lillfisen växer enligt normalkurvorna och hjärtat slår som det ska, så en ska inte klage! Kalaskulan nedan får demonstrera tillväxten :)

Vecka 28

Jag är som ni kanske förstår inte såå insatt i det här med att vara gravid. Vissa blivande mammor verkar ha sjukt bra koll, läser alla tidningar som finns, ser alla videor, vet precis vad dom ska göra när förlossningen drar igång osv. Och när jag är inne på "gravid-sidor" skriver alla i förkortningar.. typ BM, ÄL, FL och annat vilket gör att jag känner mig ännu mer lost! Det enda jag vet nu - efter vissa efterforskningar - är iaf att jag är i vecka 25. Bäbisen är drygt 33cm lång från huvud till häl och väger ca 800g, och mår förhoppningsvis rätt bra där inne! Jag däremot känner mig sjukt tjock, och inga kläder kan jag ha. Och värre ska det tydligen bli. Men ser man till det stora hela mår jag egentligen bra.. bara att det är rätt skönt att snacka/gnälla av sig lite och berätta att detta faktiskt är allt annat än en walk in the park. Och då har jag säkert haft en bra graviditet jämfört med många andra. Det är bara så många saker som händer med en, som man verkligen inte hade nån aning om. Visste ni tex att det runt dessa veckor är vanligt att man får torra och svidande ögon? (whaat??) Nää..inte jag heller. Inte heller visste jag att halsbränna skulle vara ett återkommande - dock vanligt - fenomen. Som ingen heller nämner för en. Till en början trodde jag att allt som hände och förändrades bara gjorde det för mig, och att ingen i hela världshistorien varit med om nåt liknande. Börjar man däremot fråga litegrann eller läsa aningen mer än vad jag har gjort, så inser man ju att typ 90% av alla gravida i stort sett har haft alla symptom man kan ha. Men bara glömt att berätta om dom. Allt är tydligen vanligt att få när man är gravid! Något jag däremot visste, var att man kan få hudbristningar.. vilket jag inte fått än. Varken på tuttar eller mage, så det är jag mycket glad över, och hoppas att jag slipper! Ta i trä :)

Nu är midsommar bokat och klart. Det blir till Falkenberg och elins stuga tillsammans med mikis & chrillan. Såklart även elin & emil då också! Känns skönt att komma bort från stan några dar, så nu får vi verkligen hålla tummarna för att västkusten levererar bättre väder än inlandet. Är omåttligt trött på regnet nu. Detta år har det t.om gått så långt att jag fört regnstatistik - nördigt, jag vet - och än så länge är solen något av en underdog! Sedan jag började mitt lilla experiment den 10 maj har det regnat - om än inte hela dagen, så iaf en skvätt - 26 av 37 dagar. Vi har haft 6 dagar med sol hela dagen och övriga dagar har varit mycket moln och grått, alternativt regn och lite sol. Senaste solsviten som inföll vecka 22 gav oss ungefär fyra dagar i sträck av sol. Efterbörden är såklart regn, som det sedan varit varje dag sedan den 7e juni. Idag är det alltså den 15e. I rest my case! Har egentligen inget riktigt syfte med mitt test, annat än att jag någon dag inser att det inte går att bo såhär. Och därmed har ett underlag för mina påståenden om att det regnar sjukt mycket i växjö. Och att man kan bli deprimerad för mindre :-)

Över till något roligare än regn. Hittade en jättefin vagn på blocket i söndags som vi slog till på. Det är en emmaljunga city cross med ett par år på nacken, dock utan att överhuvudtaget se använd ut. Den var så hel, ren och fin samt lätt och smidig, att det var omöjligt att strunta i den, även om det är en aning tidigt att köpa vagn. Men men, man kan ju fasen inte utgå från att "nåt ska hända" hela tiden heller.. då blir man ju knäpp! Till och me korvas tycker om den :)

Nu har jag ju ändå varit gravid i 24 veckor, så nåt måste man ju få köpa när man längtar såhär mycket, raight!? Kom dock på att det var några veckor sen jag la ut några kort, så här kommer ett par från ikväll också! Puss på er ♥

Nu har vi fått vår nya dator, som är sjukt söt och liten. Den förra lät som ett monster och var stor som ett också. Nu fattas bara ny TV och eventuellt en ny bärbar också, eftersom dom gamla vi har är uttjänta dom också. Det bästa med nya datorn är att den är såå liten. Den förra skulle inte få åka med som handbagage i ett flygplan ens :)

Här har ni iaf ett par kort på nu och då:

Nu har vi äntligen fått se våran lilla skatt, och allt verkar då vara bra. Huvud, ryggrad, hjärta och övriga vitala delar såg normala ut.. Blev faktiskt halvt förskräckt när vi började och det enda man såg var ett stort huvud och en kropp, men tack å lov dök ben och armar upp lite senare :) Känns helt fantastiskt absurt att nåt som är drygt 15cm långt håller på att böka runt i en, fast det knappt märks. Plus att den faktiskt ser mänsklig ut :) Detta är stoort!

Känner för övrigt att ja är inne i en väldans känslig fas just nu.. grinar för ingenting och är konstant sugen på choklad. Fatta glad och överraskad jag därför blev när jag hittade ett paket med delikatobollar på mitt skrivbord imorse :) Inslaget och signerat från käraste kollegan Katarina! Mycket fint tycker jag ♥

Fick en förfrågan av syrran som ville se maggen, och nu när man kollar igenom bilder från olika veckor så ser man rätt bra att hur mycket det faktiskt växer. Dock inte kännt nåra sparkar eller rörelser än (vad jag vet), men dom som kan dehär säger att ultraljudet brukar vara startskottet för rörelser. Vårt ultraljud är nästa vecka, så vi får hoppas att det drar igång snart.. börjar som bli lite nyfiken på hur det känns nu :)

Här är iaf ett par läckra magbilder från vecka 17. (som jag är i nu då alltså).

Jahapp, då har en vecka gått redan.. helt galet :)

Har iaf gått som på moln sen hjärtljudet, och det mesta den här veckan har faktiskt flytit på rätt smärtfritt. Enda dundermissen vi gjorde va att vi var för söliga med att ringa på ett hus. Huset hade legat ute på hemnet sen i somras, och vi har väl it tänkt så mycket mer på det än så. Sen kom ja på att ja faktiskt ville åka och kolla på det, för att det faktiskt är hur fint som helst. Ringer och pepprar mäklarn som inte hör av sig eller ringer tillbaks, och när jag sen får tag i henne i tisdags så säger hon att huset precis blev sålt. Nån hann alltså före oss med ett par dagar! Så jäkla snopet! Så tyvärr mamma, det blev inget gårdshus till dig..

Nu har vi förresten börjat skriva en lista med namnförslag.. och jag måste säga att det fasen är svårare än jag trodde. Namnet ska ju funka hela ungens liv, tillsammans med efternamnet och eventuella syskon också. Och sen ska vi ju faktiskt tycka om det med :) Första mammabrallan blev för övrigt inhandlad i veckan. Trodde kanske it att det skulle va sån skillnad att få på sig, men hewwegud va skönt det va för lillmaggen! Nu ska ja bara försöka hitta jeans och andra byxdon, vilket jag dock ser som en smärre omöjlighet. Känns inte som att klädtillverkarna/butikerna satsar speciellt stora pengar på att utveckla schyssta mammakläder. Det jag sett hittills har varit tråkigt, tantigt, barnsligt eller särdeles dåligt sytt, så hälften hade varit nog! Känns ju tråkigt om man måste byta stil helt bara för att man är gravid.. Tur att ja har en symaskin så jag eventuellt kan sy om skiten ;)

Appropå fula kläder.. måste upp till H&M en sväng och köpa fler mysbyxor nu! Ha det gott ♥