... my space

I fredags var vi i Lund och träffade söt-Elton för första gången. Han är helt bedårande, och det ska bli så kul å se vilken kontakt han och Lilli får senare i livet. Just nu får vi dock vänta lite till, innan dom får komma hem. Vid operationen (eller nångång därikring) blev en nerv till diafragman skadad, vilket gör att han inte kan andas själv innan nerven läker ihop. Därför måste dom nu vara kvar på sjukan tills den är ihopläkt, om dom inte får en respirator med sig hem.. då kanske nerven kan få läka ihop hemma istället, och dom slipper bo i sin Ronald McDonald-lägga. Sjukhusläggor i all ära, men hemma är fasen bäst alltså. Plus att jag såklart kan hänga med Angelica då, som tanken var från början :) Vi håller alltså tummarna att nerven läker ihop pronto! Angelica och Niclas är förresten helt underbara dom också.. Tycker dom (ni) har hanterat detta helt fantastiskt, och det var såå fint att se dom (er) igen. Det va så himla skönt att få prata av sig med henne, och höra hur det var/hade varit fram tills nu samt återuppta lite av det "skvaller" vi har ägnat oss åt senaste halvåret ;)

En mycket fin dag och ett mycket kärt återseende alltså!


Mamma Angelica & Elton ♥

Dom fattade inte riktigt dethär med att titta på varann, direkt ;)


Finaste tjejerna ♥


Och den lille fightern himself :)

Har haft en superhärlig helg tillsammans med Lillis mormor & morfar som varit här och hälsat på. Mamma kom i fredags efter några dagar på stockholmsmuséer och häng hos sin syster, och pappa hämtade vi på stationen i lördags. Vi har egentligen inte gjort nåt alls, utan mest tagit det lugnt och myst på här hemma. Gått nån sväng på stan och uppe på Samarkand har vi dock gjort, annars har det i stort sett bara gosats med Lilli :)

Vi har som ni ser haft det toppen, och såklart känns det i hjärtat när jag lämna av dom på tågstation tidigare idag. Har så fint utbyte av mina föräldrar och det är skönt att få prata av sig. Med min mor speciellt ♥

Nu ska jag titta klart på "Halv åtta hos mig" som idag är i piteå och äter. Roligt så det förslår, för hä känns it så kwistat :)

Nu har äntligen tjejerna varit på besök och gosat lite me lillan. Mikis & Elin kom i måndags och Carro va här igår en sväng :) Idag ska vi till BVC klockan 10, och sen hade jag nog tänkt kolla på en babysitter eller nåt, så hon kan vara med lite mer! Hinner/orkar jag så kanske vi även tar en sväng förbi jobbet...

Katten börjar förresten bli liite mer tolerant mot henne nu också. Från början skydde han henne som pesten, men igår fick hon tillochmed ett litet slick på tån. Dom kunde dessutom ligga bredvid varann i dryga minuten innan han blev rädd och drog, haha :)

Idag har vi varit till BVC för första gången. Lillan växer så det knakar och allt är som det ska. Väger nu 4200g och var 55cm lång tror jag det var! Är förresten väldigt nöjd me BVC:t, som verkligen är jättemysigt och inbjudande. När Angelica och Elton kommer hem igen, hoppas jag att vi kan hänga där som vi tänkte... Fika, lyssna på sagor och kanske babymassage eller nåt :)

Nu ska vi snart en sväng till Samarkand och kanske stöter vi på mikis & karro, om vi har tur!
Kram & hej ♥

...har gått helt galet fort. Nu är hon en vecka och en dag och det känns redan som en evighet sen vi låg på BB. Dagarna har iaf varit helt fantastiskt underbara, jobbiga, trötta, känslosamma osv. Under nio månader har man försökt föreställa sig hur det skulle vara när vi äntligen fick träffa lillkorven, och jag kan verkligen säga att det är omöjligt, såhär med facit i hand. Att man har och får känslor för den när den är i magen är självklart, men det som kommer när den väl är ute är helt obeskrivligt. Kan börja grina när jag tittar på hennes lilla haka när jag ammar till exempel, eller råka snudda vid tanken på att nåt ska hända henne och börja storböla. Inte nog med att man är ett emotionellt vrak den här första tiden, man älskar dessutom en liten människa helt och fullt, direkt vid första ögonkastet.

Att hon sen utvecklas fort och vi redan ser att hon har förändrats gör inte kärleken mindre direkt! För varje sekund som går känner man bara starkare för henne..

Som ni förmodligen förstår så känns inte blogg eller ens internet som första prioritet längre, utan det mesta av min tid går numera till henne. Och med väldigt gott samvete :) Tänkte iaf uppdatera lite här och säga att vi lever och mår bra. Vi har gått små promenader, sovit, ätit och bytt blöjor sen vi kom hem i onsdags, och nu börjar jag äntligen känna att jag närmar mig lite av mitt forna jag :)

Ojsan, plikten kallar! Ha det fint ♥

ps. nu finns en bild bland smålandspostens webbisar också :)