... my space

...har gått helt galet fort. Nu är hon en vecka och en dag och det känns redan som en evighet sen vi låg på BB. Dagarna har iaf varit helt fantastiskt underbara, jobbiga, trötta, känslosamma osv. Under nio månader har man försökt föreställa sig hur det skulle vara när vi äntligen fick träffa lillkorven, och jag kan verkligen säga att det är omöjligt, såhär med facit i hand. Att man har och får känslor för den när den är i magen är självklart, men det som kommer när den väl är ute är helt obeskrivligt. Kan börja grina när jag tittar på hennes lilla haka när jag ammar till exempel, eller råka snudda vid tanken på att nåt ska hända henne och börja storböla. Inte nog med att man är ett emotionellt vrak den här första tiden, man älskar dessutom en liten människa helt och fullt, direkt vid första ögonkastet.

Att hon sen utvecklas fort och vi redan ser att hon har förändrats gör inte kärleken mindre direkt! För varje sekund som går känner man bara starkare för henne..

Som ni förmodligen förstår så känns inte blogg eller ens internet som första prioritet längre, utan det mesta av min tid går numera till henne. Och med väldigt gott samvete :) Tänkte iaf uppdatera lite här och säga att vi lever och mår bra. Vi har gått små promenader, sovit, ätit och bytt blöjor sen vi kom hem i onsdags, och nu börjar jag äntligen känna att jag närmar mig lite av mitt forna jag :)

Ojsan, plikten kallar! Ha det fint ♥

ps. nu finns en bild bland smålandspostens webbisar också :)